eller sa kan vi ta oss till marknaden i Huelva. Nästan lika kul..

Ni vet hur marknader ser ut. En jäkla massa människor som trängs och sa skriker dom, högt som tusan. Det är det vanliga "finaste fisken-färskaste grönsakerna-sötaste frukterna-KOM OCH KÖP"-snacket.. I Spanien sa är det 6 ggr värre. För här skriker man i vanliga fall sa när man da maste skrika lite extrahögt för att man jobbar pa en marknad sa blir det halvt och halvt öronbedövande..

Iallafall. Vi kommer in i den stora hallen, ihopklistrade sma saker som ska föreställa bas. Det finns ost, kött, fisk&skaldjur och frukt&grönsaker. Jag har aldrig sett sa manga osmakliga saker som ska föreställa skaldjur innan. Om jag bara kunde namnet pa dem.. En stor, svettig man säljer färsk lax at oss. Hade han inte statt just där, med fyra laxfileer i händerna, sa hade nog tanken kunnat skena iväg litegrann. När vi lite senare star vid ett annat bas för att köpa potatis, nektariner och fikon ser jag hur han väger upp ännu mera lax - med en cigg i munnen. Knepigt tänker jag men efter att ha tittat mig omkring upptäcker jag att ungefär hälften av människorna som säljer ngt röker. Helt plötsligt fick uttrycket "rökig" en helt ny innebörd...

Pa kvällen at vi sedan krabbor och jag lärde mig hur man ser hur gamla de är. Det är ju alltid fascinerande att kunna, vem är inte imponerad pa en som orkar räkna trädens ringar liksom..? 

Spanien.. precis sadär sandigt och förtjusande som man trott. Huelva.. liten charmig stad med nära till det mesta: Sevilla, havet, Columbus.. Och sa människorna, mycket viktig del av staden. Jag har träffat en av nyckelpersonerna..

Maria Jose. God vän till Nathalie som bjuder upp oss tva pa en liten kaffe. Nathalie varnar och säger "vi stannar bara en liten stund" och förklarar att senast hon var där för att "dricka kaffe" slutade det klockan 01 pa morgonen. Och da hade hon ända gatt dit vid 17-tiden..

Hon bor i en vaning mitt i centrala Huelva. Trapphuset är bedarande med porslinsbeklädda väggar i terracottarött och medelhavsblatt. Själva lägenheten är enorm. Fast okej, är man hemmafru med 7 barn sa är det ett maste.. Precis innanför dörren star det obligatoriska lilla dryckesbordet. Allt serveras i karaff med matchande kristallglas. Och dryckerna gar utan undantag i gyllene bärnsten. Väggarna är täckta av fotografier och Dali inspirerad konst. Och fläktar, överallt fläktar. Jag tänker - värme saklart. Men efter 2 timmar hemma hos Maria Jose börjar jag misstänka att kanske har fläktarna med hennes vana att sprida rök omkring sig att göra. Kedjerökning kallar man det tror jag. Picture this: Whiskeydrickande spanskhemmafru i rödblont, tunnt har bärandes ett halvgenomskinligt nattlinne med obligatorisk cigg i mungipan. Där har vi henne - Maria Jose. Och jag kan inte lata bli att beundra..

Speciellt biblioteket! Mäktigt. Bokhyllor som gick nästan ända upp till taket men det gjorde ingenting för biblioteksstegen som stod lutad mot hylla nr 6 vägde upp för det hela. Och nu har jag bestämt mig - är det  nagot jag ska skaffa sa är det ett bibliotek med obligatorisk stege!

Han som fick mig att inte glömma det där med att skriva har gatt och blivit rolig,
riktigt rolig till och med. Uncle Messiah..

En veckas Sverige-semester. Med tre fransoser i mitt hem. Veckan blev minst sagt.. händelserik.