Dom kallar mig solen

Japp, det är sant. Tre gånger till och med. Tre olika personer.
Att alla tre var män, antagligen över 60, grånade kalufser
och iallafall två av dem stod det skrivet alkoholvarning i pannan på.
Men ändå. 

Den första mannen var roligast. Står i kön på Champion. Köper
en, två, tre apelsiner. Klagar på vädret för kassörskan. Hon kvittar
tillbaka att snart kommer solen igen. Vänder sig mot mig, säger:
- Men här är hon ju! 
Kassörskan svarar med att fråga om jag är en äkta blondin. 
Mjao för avundsjukan, mina kära råttfärgade vän. 

De andra två var på två olika caféer. Den ena betalade min öl och
av den andra fick jag ett halsband. Ni vet ett sånt där flickigt som
små tioåringar som bär strumpor med spetskant får av sina kompisar
på födelsedagskalaset. Kanske av pojken i klassen som hjärtar henne
men som inte riktigt vågar skicka lappen med frågan på. 
Ett hjärtat med en sten, som tyvärr trillat av, och två blå delfiner på
varsin sida om hjärtat. Svart tygtråd och silverknäppe. Han hjälpte mig
på med det. Sedan var jag flickan med spetskanstsstrumporna. Utan
lappen med frågan på... 



Levande bevis!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback