1 bekännelse och den är stor
Jag är nog den klantigaste i hela Ban St Martin. Det räcker.
Igår fyllde Agi år och jag hade förberett ett överraskningskalas. Köpt
en blomma, gjort ett kort som alla skrev på, fixade en liten muffin med
ett ljus i. Allt var set. Hur mycket människor som helst anlände för att
vara med. Känslan av att lyckas...
Utanför Agis rum möttes jag av en superfin födelsedagspresent. Yuri
hade fyllt hennes dörr med pappershjärtan där det stod Happy Birthday.
Så himla fint. Jag hoppas få en bild på den..
Efter det, blåsa ut ljuset, tacka, pussa & krama, bla bla.. Plus att jag gjorde
en uppoffring - gav bort min sista snusklubba!! Hör & häpna, fan vad jag är
snäll...
När det börjades ta fram vin gick jag hem. Jag är ändå sjuk och vill bli
bra tills imorgon. (NEDRÄKNING!)
Utanför kommer jag på att jag bytt väska i sista minuten, vilket betyder
no keys. Knackar på i 45 min. Ingen hör, förutom hunden som gnyr till
tröst. Inget svar. Efter det går jag tillbaks till residenset. Det eller sova på
trappan. Smsar från Janas telefon, för jag har naturligtvis inga pengar på
min telefon. Får svar, går tillbaka, möts av en tekopp och Anne. Fint.
Slutet gott, allting gott.
Och imorgon kommer ni!
Kommentarer
Postat av: kawreen
Egentligen borde jag hälsa på också, för jag tror att jag är snäppet klantigare än dig. Vi hade levt farligt!
Postat av: äppelkind
det hade varit fint hörrudu..
Trackback