Det krävs ett inlägg om gårkvällen:

Stackarna, utbytesstudenterna alltså, bor i byggnader som liknar ett tillhåll för 

asylsökande eller iallafall lumparpolare. 6 stora trevåningsbyggnader i en prydlig 

rektangel med en gräsmatta i mitten. Iallafall tre av dem bebos av utbytesstudenter.

Man får ett rum, där det finns en säng. Du delar toalett och kök. Innebär att du måste 

ha eget toalettpapper och egen köksutrustning. Köket var tillhållet, the place to be. 

Ingrott med stekos och flottfäckar, med två elektriska stekplattor och fyra diskhoar.

Jag måste säga att jag bor i paradiset jämfört med dem...

De här festerna är en ganska trevlig tillställning. Jag visades runt av Jana, min tjeck ni vet.

"Här är spanjorerna, där är brasilianarna, där bor colombianer, där står irländarna" osv osv.

Kul att delas in efter nationalitet. Jag hittade svenskarna, konstigt..

I princip alla hade med sig en flaska. Det ställdes på ett bord och sedan var det fritt fram.

"Chin chin" så att säga. För den sakens skull var det ingen fyllefest à la första ring på gymnasiet.

För ni vet, det här är ordnade universitetesstudenter. De dricker franskt rödvin eller cidre eller mousserande,

kedjeröker cigarretter från hemlandet för där är det billigt och där får man röka överallt, stapplar fram

med ostadiga ben på franska eller engelska vägen. Irländarna är the lucky bastards här.

Jag blev tagen för londonbo, jag tar det som en komplimang.

En snubbe körde dj race på sin laptop. Lite som Calle på krokslättsfesterna ni vet med dj program på

datorn? Det var schysst. Irländarna klädde sig i höga klackar och paljetter. Vi skrattade mest åt det, jag och Agi.

Agi, söt tjej från Ungern som studerar filosofi och design. Klick och vänskapsband sega som måttband

direkt! 

Kan ni se det framför er? Svettigt kök som luktar studentmat, rummet fullt av människor med olika färg,

form och dialekt. Svettigt, trångt, vinfläckigt. Musiken dunkar sådär så att man iallafall tänker litegrann på

att det är kanske litegrann för högt. Några killar med ring i örat, trench coat och blåa ögon hänger ut genom 

fönstret och kedjeröker. De lite mer sympatiska rökarna tar två trappor ner. Där står vi, Tyskland, Irland, Spanien, 

Brasilien, Ungern, Sverige och vi skrattar lite åt det nya landet som träder in i köket med rosa mjukisbyxor och kanintofflor.

Har ingen aning om vilket land som klär sig så faktiskt..

Summa summarum, mycket trevligt, nya bekantskaper och ytterligare ett par utländska telefonnummer

på mobilen. Jag tror att detta är början på mitt sociala liv utanför familjen Venots villa. Känns bra.

Även om Nils, 5 månader, är schysst att traggla franska verb med känner jag att jag inte riktigt får ut så mycket

av våra mer intellektuella samtal och diskussioner. Han vet exempelvis inte lika mkt om Femme Fatale, tjugotalet,

franska män och rött läppstift som Agi. Tack för det intellektet!

inte mindre än fyra gånger, till min lillasyster så blev det desto mer här i Frankrike.

Jag ställde till med bakkalas - gjorde fyra sorters muffin som täcktes med rosa

kristyr och färgglatt strössel. Ni vet kidsen gillar sånt. 

Annes syster från Paris kom och hälsade på. Med sig tog hon sin Felip. En rolig man

som rökte många noggrannt rullade cigaretter i svart munstycke, som tog med sig

5 flaskor alkohol, som försökte hälla upp rödvin åt Art som är 7, som hade en jycke som

han inte hade klippt på 5 månader och därför hade rastaflätor till päls. Den hunden var väldigt 

intressant. Kuperad som den var (svansslös) såg man inte vad som var fram eller bak när den låg

ner. Den hette Gaston. En annan grej som var intressant var Felip. Vi hann med två samtalsämnen

under kvällen han och jag. Hästar och rödvin. Lite mindre om hästar men desto mer om rödvin. 

Jag körde på klippa och klistra grejen och gav Viv ett kort på Zäta där han frågar om inte hon skulle

vilja komma och hälsa på honom i sommar? Det gjorde succé. 

Ikväll ska jag till Erasmuslägenheterna där alla invandrare bor. Eller rättare sagt att utländska utbytesstudenter.

Det är fest på Bar Latino efteråt men eftersom jag är en kvinna i karriären håller jag mig till förfesten och 

folket i min klass. Trots att Jane lockade med att det kommer delas ut gratis godis på Bar Latino för det är

Chupa Chupa tema. Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till det, vad det säger om baren, mig och henne..

Jag låter det vara osagt helt enkelt. 21.00 börjar franskalektionen på engelska för ni vet, vi utlänningar måste

hålla ihop har jag kommit fram till.. 

Förresten, Metz är en fin stad. Ganska vacker och passar mig. Detta kom jag på när jag gick över bron 

från universitetet dag. Lyssnade på vilse i pannkakan. Lämnade strejken i T korsningen utanför universitetet.

Strejk är ju Frankrikes specialitet. Jag har redan varit med om tre stycken. Kanske att jag tar på mig flumkoftan 

imorgon, tar plats i ringen och tar två okända händer i mina och sjunger med i Kumbayah. 

Franska livet är allt gött..

Oj oj vackert..

Sedan så fyller även lilla fröken här i frankrike år. 

Viv den äldsta, fast hon blir bara 10.

Önskar sig en ponny, blir ingen sådan, än. 

Förresten, har utökat min lista med saker jag lärt kidsen:

- Specialtrick med hårsnodd för att kunna hantera kinapinnar!

- Lägga patience! Ska tilläggas att jag gjort en egen kortlek, ska ta kort på

kung, dam och knekt. Ett konstverk kan jag säga er!

- Spela Emelies Sverigespel. Ett mkt underhållande spel där du

lär dig svenska. Jag tror att jag ska börja ge ut det världen över. 

- Baka specialkakor à la Emelie Suède

- Extralektioner för Viv som lärt sig lite om hästar:

Trick för att få sadeln på rätt plats.

Fläta man och svans jäkligt snyggt.

Lyfta hästens fötter på ett bra sätt.

Prata litegrann med dem, jag råkar nämligen vara lite av en hästpratare.

Om ni trodde att det var så att kidsen inte kunde någon svenska alls 

så är faktiskt fallet inte så. Här i huset säger man godnatt på hederligt svenskt sätt.

GODNATT. SOV GOTT. DALAHÄST! 

För det är väl så vi säger hemma eller..?

Och förutom det uppenbara och det osändbara..

Familj, vänner, zäta, elliot etc etc. så finns det en sak som dom inte har här..

Något som kan tyckas oväsentligt men som gör ganska mycket och som kan

dämpa den värsta hemlängtan.. Tror jag iallafall, än så länge har jag inte haft någon.

Vad är detta?

Har jag tur får jag ett litet paket hit till huset med snusklubba och annan saltlakrits.

I annat fall får jag fjäska med flickorna när de hyr en bil och tar sig hit om cirkus

9 och en halv vecka. Det hade varit super om ni kunde ta med en eller två eller kanske

till och med en hel säck med snusklubbor eller vilken annan saltlakrits ni kan få tag på.

Eller kanske violtabletter. 

Utan lakrits i 14 dgr försmäktar jag i detta land, där godis är detsamma som socker i form av

nutella, sylt, socker, söttsött, choklad, socker och.. socker i sockerform. 

Jag försmäktar som ni nog förstår :)

i samband med en release av en svensk film här i Frankrike.

Filmen heter Happy Sweden. Den svenska titeln är De Ofrivilliga..

Vi fick hem en skiva för någon vecka sedan för att kunna kolla på den.

Jag tyckte det var kul, kunde relatera bla bla..

Men hur reagerar fransosen som ser på filmen?

Vi kommer från Sverige, du vet landet där man skjuter raketer i ögat på sig själv,

där man spänns på en klippa och blir brutalt överrumplad av sina vänner, 

där fjortonåringar är groteska små kryp och där den gamla skolan lever än..

Intressant, jag väntar spänt på reaktionerna..

ner hit till Ostätarland. Pappa installerade datorn medan jag och mamma väntade

i bilen nästan...

Detta innebär att den är alldeles ny, alldeles min och alldeles underbar såklart.

Men också att den är alldeles tom. No music what so ever.

Så det här är en vädjan till alla därhemma i Sverige som sitter på ett fint blandband

eller som kanske har skillsen att fixa till ett. 

Har du tid, lust och ork att skicka ner musik till mig? Om du vill får du givetvis

skicka med ett litet brev också. Det hade varit fint att få. Hittills har farmor

varit den enda. Kan bero på att hon är den enda som har adressen..

Tack som tusan,

bisous!

för hon lär sig så mkt nya saker och så lär hon oss saker också, kul"... 

Lite sådär lagom intellektuellt från småttingarna. Jag började genast tänka, 

vad tusan är det jag har lärt dem egentligen?

Emelie har lärt kidsen:

- Det första jag kommer att tänka på, såklart, är ju det som är mest nödvändigt

och mest användbart kan jag tänka mig. Jag tog tillfället i akt när det gavs. 

Vilket råkade vara på en crepes restaurang. Vad lärde jag dem..? 

Jo, hur man skriver hello på en miniräknare. Bästa sättet att fördriva tid

på mattelektioner..

- Några nyttiga tips i la gastronomie de gâteau. Hur man bakar kakor helt enkelt.

Det är ju lite min grej. 

- Att man slipper undan sin grönsakssoppa, nästan, om man väljer att dricka den ur en 

espressokopp istället för en kaffekopp som alla andra. Och den var ju så liten att man

till och med kan ta två.. Oops, så blev det lika mycket som en stor. 

Barnpsykologi är nog min grej tror jag.

- Hur man lär hunden att sitta. Cred!

Sedan så var det nog inget mer. Händelserika två veckor skulle jag vilja säga..

Lite som man tänker sig att rullskridskodiscon är.

Discolights i taket och alla åker runt runt runt till 90 talsmusik.

Efteråt drack vi varmchoklad och coca cola OCH tittade på tv inne

på caféet i skridskohallen. Vi kollade på les super nanas,

svenska motsvarigheten är... Powerpuffpinglorna!! 

Idag gick vi på promenad. Kidsen tjivades om vem som skulle hålla hunden.

Ett bra tjiv tyckte jag. Hon behöver all uppmärksamhet hon kan få stackarn.

Solen sken och det kändes som att gå omkring i Narnia när Aslan är på väg tillbaka..

.. vilket innebär att det låg snö här och här men att det höll på att smälta bort.

Ja, vi har haft en del filmkvällar jag och kidsen, Narnia förra veckan..

Idag hade jag min andra lektion på universitetet. Jag måste skaffa svenskt-franskt lexikon.

En rolig grej hände. Tjeck-Jane var inte där utan jag hamnade bredvid en kines som hette Song. 

Hon var schysst..

- Vad är det där?

- Det är en fransk grammatikbok på svenska.

- Aaaaaaah, är du svensk?

- Ja.

- Vaaaaaah, det finns ett band som jag älskar och dom är från Sverige. Jag fattar ingenting

av vad dom säger men jag älskar dom ändå! Dom heter Kent, vet du vilka det är?? Jag hörde dom i

Korea första gången, dom är stora där..

- Hahahahahaha...

Det var kul. Efter det konstaterandet försökte hon prata engelska så gått det gick och förklara när jag

inte förstod. Hon fick en eloge för sina försök. Inte konstigt att hon inte förstår deras låtar, hon kan ju varken svenska

eller engelska. Dom har väl minst två på engelska?!

L'universitet est en vacanses prochaine semaine, woho!

Bisous Emelie

Min Madame-lärare är snäll och klassen, ja det skiftar, men dom verkar okej!

Ganska kul hur uppdelningen av klassrummet gick efter nationalitet.

Eller logiskt kanske..

Längst fram satt kineserna. Jag hörde dom i och för sig aldrig prata och dom

hade inga rishattar men jag uppmärksammade de sneda ögonen och vågade mig

på en vild gissning. 

Bakom dem satt jag som enda norden-bo såklart. Bredvid mig satt några tjecker.

Ett stort lexikon där det stod francais - tjecnvkdnadnsacmeklq på avslöjade dem.

Bakom oss satt folk från något spansktalande land. Jag kom tidigt och frågade om detta

var franskaklassen..

- La clathsse de franthssais oui, fick jag till svar. Läspandet gav mig vägledning..

Längst bak satt några engelska-pratare. Fy tusan vilken dialekt dom har när de försöker prata

franska. Jag framstår som Edith Piaf. Nästan hela klassen (inte jag såklart!) inkl. vår Mme

fnissade lite när de läste. Men ingen verkade ta illa upp. De kanske har någon slags överenskommelse

om en roll som klassens clowner..

Jag blev vän med en käck tjeck bredvid mig. Hon heter något långt med konstiga ljud

så jag kallar henne för Jane. Hon blev bestört när hon hörde att jag inte var med i Erasmus (utbytesprogram)

att jag var här själv och inte kände en enda person i min ålder.

Hon tog genast mitt nr, gav mig sitt och bjöd med mig på fest på lördag. Schysst!

Nämnde jag att min Mme hade läderbyxor på sig idag..?!

Har redan sett tre (!) mammor med leatherpants här i Frankrike

och då har jag ändå bara följt barnen till skolan tre gånger. 

Jag älskar dom mammorna precis som karin älskar kvinnorna

som inte kan gå i högklackat - keep up the good work with the wrinkled ass!

Har träffat en del vänner till familjen nu under helgen. En familj

har piano och bor här intill. Jag satt och drack öl med papporna

och dom frågade vad jag tog för att passa deras barn..

.. Jag fick till en schysst deal, barnpassning mot going-wild-on-the-piano-time!

Watch out.

Just det, igår var vi på stan och käkade middag. Letade även efter min bok 

till universitetet. Den var slut överallt. Surt.

Iallafall så gick vi runt i mysiga kvarter som fick mig att tänka på Gamla Stan.

Faktiskt före Haga, berodde nog på alla broar och alla floder - eller snarare floden

som återkom på olika ställen..

Dessa kvarter var studentkvarteren eftersom de låg alldeles intill universitetet och 

jag såg en hel del potentiella vänner-människor. Om man nu kan lita fullt ut på

första-ögonblicks-intuitionen.. Hellre dom i de kvarteren än de utanför bokhandeln iallafall.

Två flickor i mjukisbyxor, blonderat flottigt hår och kletigt smink arm i arm med en kille

i träningsbyxor (obs. att de hade revärer på sidorna!) som såg ut som en elak vessla.

Usch!

Nu ska vi äta middag och jag måste göra klart min läxa inför morgondagens första lektion

på universitetet. Jag bävar inför det litegrann, för jag kanske måste ställa mig upp inför klassen

och presentera mig. Ni vet såsom de flesta normala människor gör, men va fan, inte jag och inte på franska!

En kul grej är att Erasmus är namnet på utbytesprogrammet som alla utländska studenter läser via.

(Jag är en utlänning!) Och igår så pratade alla om Erasmus hela tiden och jag fattade null och bara undrade

vem fan den där Rasmus var som alla tycktes känna och tycka bra om. Tur att jag inte frågade..

Bonne nuit et bisous,

äppelkind

Jo det ligger halvätna baguetter i varje rum..

Och hur vet man att Emelie försöker anpassa sig till det franska livet?

Man kan ju tro att svaret skulle vara att jag äter en halv baguette och använder resten som prydnad, men icke!

Svar: Jag äter baguette med nutella. Blä! Jag ska dock tvinga familjen att köpa philadelphia, för det här funkar INTE..

Bisous Emelie

Nu är jag här. Det är pyttelite varmare än i Sverige, lillkidet sover för tillfället och mitt rum är super.

Mitt internet har inte installerats än så därför tar det lite tid här..

Ingen hemlängtan ännu. Kan bero på allt kindpussande, ni vet, den där närheten som gör fransmannen 

så kärvänlig. Konstaterande: i det här landet känner man sig älskad, vare sig man är det eller inte!

Bisous Emelie